English3P:s slutkonferens om hiv och graviditet i korthet
I tre år har Posithiva Gruppen drivit arvsfondsprojektet 3P – Positive Pregnancy Peers i syfte att starta upp en peerstödsverksamhet för gravida personer som lever med hiv i Sverige. 3P:s slutkonferens om hiv och graviditet hölls den 25 oktober 2024.
Se hela konferensen på YouTube
Konferensen inleddes med en premiärvisning av filmen Starka tillsammans. I filmen berättar tre personer som lever med hiv om sina egna erfarenheter av att få barn, läkaren Kristina Pettersson delar med sig av fakta om hiv och graviditet och 3P:s projektledare Alexandra Arrhén pratar om projektet. Alexandra öppnade även konferensen och pratade då om varför 3P behövs, om utmaningar för personer som lever med hiv och som vill ha barn, om att hiv berör fler än vad många tror och om vårdens ansvar för att ge ett respektfullt bemötande.
Därefter gick ordet till Torsten Berglund, utredare och epidemiolog på Folkhälsomyndigheten, som presenterade svensk hivstatistik. Idag lever drygt 8 500 personer med hiv i Sverige, varav 40 % är kvinnor och 65 % är migranter, berättade Torsten. Antalet personer i Sverige som inte vet att de lever med hiv beräknas idag till endast 4 % eller 300–400 personer.
I statistiken över nyanmälda fall av hiv ses en tydlig topp år 2022 relaterad till personer som flydde till Sverige från Ukraina. Torsten berättade att majoriteten av dessa personer är kvinnor och att majoriteten redan stod på behandling. Den stora majoriteten av nyanmälda fall bland kvinnor kommer dock från Afrika söder om Sahara, även om denna grupp minskar som ett resultat av förändringar i migration och tillgång till behandling, förklarade Torsten. Uppdelat på specifika länder är däremot Thailand det vanligaste födelselandet. Majoriteten av kvinnorna som lever med hiv i Sverige har fått hiv i andra länder.
Överföring av hiv till barn under graviditet eller förlossning har endast skett i enstaka fall i Sverige. I dessa fall kan det handla om att hiv diagnostiserats sent i graviditeten, kommenterade Torsten.
Torstens presentation följdes av ett panelsamtal med tre kvinnor som själva lever med hiv: Ronah, Chantale och Malva. Ronah väntade länge med att berätta om sin hiv för sina barn, men underströk att hon har fått ännu mer kärlek sedan hon berättade. Chantale behövde föda sina första barn med kejsarsnitt. Sedan fick hon föda vaginalt, men fick fortfarande inte amma. Det var mycket att behöva förklara för folk som undrade, berättade Chantale. Malva vill ha barn i framtiden. Hon berättade att hon pratat om sin hiv både på jobbet och med vänner, och att hon fått bra respons. Det mest utmanande har varit acceptans och att inte skuldbelägga sig själv, beskrev Malva, som levt med sin hivdiagnos i mindre än ett år.
Alexandra, som modererade panelen, frågade avslutningsvis deltagarna om de hade något råd till personer som funderar på att berätta om sin hiv. Är det dags, så är det dags, sa Chantale och tipsade om att man kan be om hjälp från en kurator eller någon annan i sin omgivning. Prioritera dina relationer och lägg ner arbete på dem, sa Ronah och förklarade kärleken och omtanken i relationen med hennes barn fanns på plats innan hon berättade. De som älskar dig kommer att tycka om dig som du är, sa Malva och tillade att hon vill vara öppen för att kunna förändra samhället.
Därefter gick ordet till Maissa Al-Adhami, som är doktor i folkhälsa, affilierad forskare och samordnare vid Karolinska Institutet och forskare vid Uppsala universitet. Maissa pratade om hur migration påverkar människors hälsa.
Personer med utländsk bakgrund har sämre hälsoutfall även efter tio år i Sverige, berättade Maissa. Att som migrant få en god hälsa är en livslång process. Hälsan påverkas av olika sociala hälsodeterminanter, såsom personens levnadsförhållanden, vilka i sin tur påverkas av bland annat migration. Att bli inkluderad i samhället är positivt för hälsan, underströk Maissa. Att vara nyanländ, leva med hiv eller vara förstagångsförälder är däremot exempel på sårbarheter. Maissa liknade en vårdpatient vid ett ekosystem och förklarade att vården måste ta många olika aspekter i beaktande.
Maissa belyste sedan att migranter inte är en homogen grupp, men att utlandsfödda kvinnor generellt är mer utsatta för mäns våld i nära relationer. Det är också vanligare med abort, högre risk för komplikationer i samband med graviditet och högre mödra- och spädbarnsdödlighet. Slutligen utnyttjar utlandsfödda kvinnor förebyggande vård i lägre grad än svenskfödda.
En av orsakerna till den sämre hälsan bland migranter är rasism i vårdmöten, betonade Maissa, innan hon lyfte att vårdmöten även kan fungera som en friskfaktor. Tillit byggs om patienten får tillräckligt med tid, en bra kommunikation och en empatisk vårdgivare. Om vården istället skapar misstro så möts inte vårdbehoven och personen söker kanske inte vård igen.
Maissas presentation följdes av en panel med tre personer som alla arbetar inom hivvården i Region Stockholm: Christina Carlander (infektionsöverläkare och forskare), Vendela Hagås (barnsjuksköterska och familjeterapeut) och Petra Salomonsson (barnmorska).
Tina berättade att samtal om graviditet och att få barn oftast kommer upp tidigt när någon får en hivdiagnos och att det är en central fråga för både kvinnor och män. Petra, som träffar gravida personer som lever med hiv, berättade att hennes patienter ofta känner oro kring stigma och inför att prata med sin familj, som inte alltid känner till hivdiagnosen. Hon beskrev att beslutet att berätta måste få tid att mogna och att det är viktigt finns stöd att få.
Panelsamtalet kom också in på att tillgången till vård, bemötandet och kunskapen ser olika ut i olika delar av Sverige. Våren 2024 kom dock Referensgruppen för AntiViral terapi (RAV) med uppdaterade nationella riktlinjer, vilka Tina beskrev som ett sätt att få vården mer jämlik. De uppdaterade riktlinjerna innebär bland annat att personer som väljer att amma ska få stöd och uppföljning under vissa förutsättningar. Vendela berättade att Barnhivmottagningen, där hon jobbar, numera har ett program för personer som väljer att amma sina barn och att skriftliga rutiner är under utveckling.
Konferensen avslutades med ett samtal med 3P:s projektgrupp, vilken har bestått av Alexandra Arrhén, Ophelia Haanyama och Lian Delin. Ophelia är 3P:s lokala projektledare och har under sin tid i projektet arbetat särskilt med att nå ut till personer som migrerat till Sverige, bland annat genom att besöka andra organisationer och delta i deras evenemang. Lian är 3P:s kommunikatör och har bland annat tagit fram en manual för utbildning av stödpersoner till peerstödsverksamheten.
